Att vara ensam är absolut inget problem, jag har
alltid varit en ensamvarg och trivits bra i mitt eget sällskap. Är man ensam kan
man göra som man vill utan att behöva ta hänsyn till vad någon annan vill göra
just då, även om det bara är en så enkel sak som att välja film. Vill man inte
se en film går det alltid bra att försvinna in i ett datorspel eller en bok.
Eller sätta sig och rita, eller ta en tur på motionsspåret eller till gymmet,
möjligheterna är oändliga.
Men att känna
sig ensam däremot… När man sitter där utan någon som kan hålla om en, utan
någon som bryr sig om vilken film du vill se, utan någon att skratta med. Ensam
i sin lilla tomma lägenhet utan att ha något man vill göra, man vill bara ha
sällskap. Då är det inte mycket som hjälper, inte ens vetskapen om att man har
en kärleksfull familj – de är någon annanstans. Vännerna är för långt bort, och
partner saknas. Man är bara ensam… Själv. Övergiven. Dyster, tråkig, ingen vill
umgås med en, oälskad… Spiralen går nedåt och nedåt och till slut vill man bara
sova, sova, sova för evigt…?
Nej, imorgon är en ny dag och då kan allt vara bra
igen!
Du har så rätt. Välkommen till skrivpuff.
SvaraRaderaBra! Välkommen till skrivpuff. Gå gärna in och läs och kommentara andras skrivpuffbloggar. Det brukar vara uppskattat och är ett sätt att få läsare och kommentarer till din blogg.
SvaraRaderaJapp imorgon är en ny dag och nya möjligheter! Bra text!
SvaraRaderaSå sant. Kul med nya skrivpuffare. Välkommen.
SvaraRaderaPrecis, i morgon är det en helt ny dag, bra skrivet, välkommen till skripuffarnas värld!
SvaraRaderaVälkommen till oss! Här är man inte ensam =)
SvaraRadera